Jag lever då jag dansar. Men jag lever också fler gånger. Annars vore det outhärdligt. Jag menar, när jag blir sjuk, kan inte träna, vad gör man då? Hur ska man då kunna dansa utan att ta livet av sig? Fast ja, dansen är ju livet. Så, skulle man verkligen dö då?

Förlåt. Detta är sådant som jag knappt själv förstår. Jag försöker igen..
Jag lever då jag dansar. Men jag lever också fler gånger. Annars vore det outhärdligt. Hursomhelst (det är inte ett enda ord va?).. Jag tycker om att promenera. Jag tycker om att ha mysiga kläder på mig i lager-på-lager principen. Ett fint uttryck förresten. Något jag lärde mig att säga i åttan sådär när vår idrottslärare Lena pratade om att det var viktigt att ha flera lager kläder och inte bara den tjocka dunjackan då man var ute och åkte skridskor. En annan viktig sak var hjälm. Det ignorerades blankt av många. De kanske var tjockskalliga ja.
Förlåt. Jag lämnade ämnet. Ja, jag gillar att ha leggings, shorts på det, benvärmare, långa strumpor, linne, kofta. Ni förstår vad jag vill ha ut av detta va? Jag gillar kläder helt enkelt. Att uttrycka mig med kläder. Att uttrycka mig med kläder när jag är utomhus. Där folk kan se vem jag är. Undra över vem jag är. Jag tycker om det. Att uttrycka mig.

Jag tycker om att promenera. Promenera till hamnen, arken, genom stan, med mina kläder, på mig.
Jag är dessutom en såndär människa som har allt med mig. Allt. "Jag har ont i huvudet" "Jag behöver en penna, pennvässare, ett sudd, en bit papper...osvosv." "Jag vill ha godis, ett tuggummi, låna en krona, dricka vatten" Men då ser ni, Ida har allt. ReklamReklamReklam. Hon har alvedon i en liten ask med en teddybjörn på, hon har alla jädra penntillbehör ni kan tänka er i sitt pennfack (inte för tillfället då jag ännu inte sett över årets behov), hon har alltid med sig något gott (choklad för det mesta) och tuggummin oja, hon kan bjuda hela klassen på sina Jenkki från Finland, de tar aldrig slut. Småpengar har hon jämt. Vattenflaska likaså. Ja. Allt. Det viktigaste kanske är något att skriva på och en penna. Det kan ju hända att hon vill skriva ner något som hon kommer på. Som bara dyker upp. Som kanske händer. Som hon måste komma ihåg. Dessvärre händer detta väldigt sällan. Men ändå. På den säkra sidan. Och hon brukar ha med sig en digitalkamera. För nuvarande är det sin pappas hon lånar. Den har en underlig display som är som gjord för konserter. Den använder hon lite oftare. På den säkra sidan.

Jag tycker om att promenera. Jag brukar gå till hamnen, arken, genom stan, med mina kläder och min väska innehållande allt. Jag brukar sätta mig ner. Jag brukar andas. Jag brukar njuta. Jag brukar njuta av att sitta där vid vattnet. Jag älskar vattnet. Jag hatar djupet. Jag drunknade nästan som liten. Jag tänker inte på det då. För då är jag trygg. Jag sitter bara brevid.
Jag brukar njuta. Se på folk. Sova. Skriva. Fotografera. Drömma. Tänka. Prata i telefon. Smsa. Läsa. Lyssna på musik. Leva.
Jag brukar leva. Och detta är för mig en annan gång då jag lever. En av de få gångerna då jag verkligen lever.

Bilden: Är 2-4 år om jag inte minns fel. Jag var vid hamnen med min kära vän Ivar och det är han som tagit den här bilden på mig.