Du är liv, hopp och glädje.

Du är hon som aldrig dör.
Du är hon som blir frisk efter en dag.
Du är hon som har en sån stark energi.
Du är hon man bråkar med.
Du är hon som först ser om man är ledsen.
Du är hon som först frågar vad det är som är fel.
Du är hon som först torkar ens tårar.
Du är hon som är lite äldre än de andra i din ålder.
Du är hon som aldrig vill missa eller missar något, du är lite som mig i den punkten.
Du är hon som står för sig själv.
Du är hon som ingen trampar på.
Du är hon som alltid är glad.
Du är hon som är stark.
Du är hon jag är avundsjuk på ibland.
Men för det mesta är du hon som jag är så obeskrivligt stolt över.
Du är hon som lätt går vidare i livet.
Du är hon som aldrig sårar någon medvetet.
Du är hon som förstår när du gjort fel.
Du är hon som är lite mer levande än alla andra.
Du är hon som ger riktiga komplimanger.
Du är hon som är ärlig.
Du är hon som är alldeles för bra för den här världen. Men du behövs, du ger oss andra liv, hopp och glädje.

Jag älskar dig kära lillasyster.

Bilden: Togs för runt ett år sen hemma hos pappa. Jag och sis.


Fantastiska människor

Idag har jag haft underbara människor runtomkring mig överallt. Människor som kramar, som frågar, som lyssnar, som undrar, som håller med, som bryr sig. Kära klasskamrater, som jag skrivit här förut så finns det inga ord för er. Ni är obeskrivliga. Men, ni är underbara. Varenda en. Jag känner bara kärlek när jag spenderar tid med er.
Hur kommer jag att överleva utan er? Utan den helheten som vi har? Jag vet inte. Jag tror däremot det kommer rinna ut sedan ändå. Man kan inte stanna för länge oavsett hur fint det är. Men jag kommer fortfarande tycka om er.

Sen så är det Benjamin och Kevin. Sådana fina pojkar. Tack för att ni fanns där för mig både igår och idag. Trots att ni knappt känner mig.

Sen så är det mina gamla vänner som dyker upp under sådana här stunder då man tror att allt är över. Guld värda är ni ännu.

Sen så är det mina systrar. Jag bara älskar er.

Mamma och pappa, jag kan prata med er om allt, jag kan inte ha bättre föräldrar

Jag avslutade dagen med mamma och Leif på Max. Då får man syn på Anton och han är verkligen en sådan människa som får hela världen att skina av glädje.

Och till sist är det du. Som ännu inte gett upp helt. Jag tror vi är på samma nivå nu. Det var skönt att få prata med dig idag. Gråta i din famn. Komma överens. Börja om. Jag är glad att du fortfarande ser mig som din bästa vän. Rakastan sinua.

Jag är så jädra lyckligt lottad.

Bilden: är runt lite mer än ett år eller två år gammal kanske. Var vid hamnen med Ivar.


RSS 2.0