En fjäril i en glasburk

Jag vet inte hur det är med dig. Men jag tänker vrida tillbaka dygnet. Jag går och sover nu. Du säger okej och sitter kvar framför den lysande skärmen.
Jag skriver: När ska vi åka, ska vi åka? Du svarar: Jag tror inte du får plats i bilen :(
Jag slänger mig under täcket. Kan inte låta bli att gråta. Jag släcker lampan. Tänder den. Skriver. Du kommer dit . Undrar vad det är.
Jag ignorerar tanken på att du kanske inte ens vill ha med mig och bestämmer mig för att åka till pappa.
Du säger att jag är den vackraste tjejen i hela världen. Håller ena handen på min kind och ser mig i ögonen.
Jag ringer pappa och kommer överens med honom om att ta bussen dit.
Vi håller om varandra och det känns bra. Det känns fortfarande bra.
Nästa stund ringer du och frågar om jag ska med ändå.
Sen vill du bara titta på mig hela natten. Du vill ha mig. Jag vet.
Nej. Jag ska till pappa.
Tillslut säger jag bara åt dig att nej jag vill inte.
Jaha, men vi ses sen! puss puss!
Sen somnar vi.
Sen gråter jag.

Bilden: Tog jag för några veckor sen på min gamla skolgård.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Du kallas för:
Kanske kommer tillbaka

E-postadress: (bara för mina ögon)

Din blogg/Hemsida:

Det du har på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0