Han drog igenom sitt liv och samtidigt mitt
Satt i bilen. Kände att det var något jag glömt. Där satt jag och funderade lite snabbt. Vad kunde det vara. Och jag kom på det. Darin skulle vara sommarpratare i P1 idag! Jag sa till syrran att byta kanal. Hon skyndade. Jag vet inte varför. Inte P3, Inte P2. P1! Och P1 blev det. Och prat om kvalet i Idol 2004 blev det. Christina Aguileras Beautiful blev det. Och det blev sång. Det blev väntan. Systrarna tog då tid på sig. Vi skulle till stranden. Mamma var stressad. Inte konstigt. Nu såhär i slutet av augusti så vill inte solen riktigt stanna. Den har redan lämnat oss åt hösten.
Vi kom iväg. Jag försökte lyssna. Det blev småtjaffs. Jag sa åt dem att höja. Jag vill inte höra! HÖJ. Syrran höjde. Vi åkte vidare. Asfalt blev till grus och bilen skakade. Darin pratade om sin pappa som hade flytt från Irak. Att han hade överlevt för att han hade flytt kriget. Det spelades låtar emellan hans berättelser. Det blev åter asfalt. Vilken lättnad. Nu kunde jag höra riktigt igen.
Framme. Som tur var, hade jag telefonen med mig och mina hörlurar. Så jag satt där och försökte få det att inte brusa i öronen. Det gick. Vi satt där i sanden och jag hade telefonen på knäet (i Hudiksvall). Nu hörde jag perfekt. Sedan ville min syster förstöra det fina ögonblicket och lägga sig ner på filten. Melonerna och mackorna var inte lika frestande längre. Så, jag fick försöka få in det igen. Det gick. Jag fick vila huvudet i mina händer och ha mobilen på handduken under mig. Då gick det fint.
Darin berättade om sin roadtrip till Usa, ett framträdande han gjort i Stockholm, när han var med i melodifestivalen och tillslut om när han hade Michael Jackson i telefon. Och att MJ sedan dog ett år senare.
Han avslutade med att han trodde att man ska leva spontant. Man vet aldrig när det tar slut helt enkelt.
Detta program betydde en del. Jag insåg hur fort tiden hade gått. Jag var tolv år när han hade varit med i Idol. Nu är jag arton. Det har tagit tid för mig att inse, brukar jag inbilla mig om åtminstonde, att man ska ta varje chans man har till att vara glad.
Därför sprang jag sedan ut i det salta havet och badade. Snart är det höst.
Bilden: Blev tagen den 4 juli 2009. Någon timme innan jag och min kompis Olivia åkte till Sundsvalls Gatufest för att se Darin.
Vi kom iväg. Jag försökte lyssna. Det blev småtjaffs. Jag sa åt dem att höja. Jag vill inte höra! HÖJ. Syrran höjde. Vi åkte vidare. Asfalt blev till grus och bilen skakade. Darin pratade om sin pappa som hade flytt från Irak. Att han hade överlevt för att han hade flytt kriget. Det spelades låtar emellan hans berättelser. Det blev åter asfalt. Vilken lättnad. Nu kunde jag höra riktigt igen.
Framme. Som tur var, hade jag telefonen med mig och mina hörlurar. Så jag satt där och försökte få det att inte brusa i öronen. Det gick. Vi satt där i sanden och jag hade telefonen på knäet (i Hudiksvall). Nu hörde jag perfekt. Sedan ville min syster förstöra det fina ögonblicket och lägga sig ner på filten. Melonerna och mackorna var inte lika frestande längre. Så, jag fick försöka få in det igen. Det gick. Jag fick vila huvudet i mina händer och ha mobilen på handduken under mig. Då gick det fint.
Darin berättade om sin roadtrip till Usa, ett framträdande han gjort i Stockholm, när han var med i melodifestivalen och tillslut om när han hade Michael Jackson i telefon. Och att MJ sedan dog ett år senare.
Han avslutade med att han trodde att man ska leva spontant. Man vet aldrig när det tar slut helt enkelt.
Detta program betydde en del. Jag insåg hur fort tiden hade gått. Jag var tolv år när han hade varit med i Idol. Nu är jag arton. Det har tagit tid för mig att inse, brukar jag inbilla mig om åtminstonde, att man ska ta varje chans man har till att vara glad.
Därför sprang jag sedan ut i det salta havet och badade. Snart är det höst.
Bilden: Blev tagen den 4 juli 2009. Någon timme innan jag och min kompis Olivia åkte till Sundsvalls Gatufest för att se Darin.
Kommentarer
Trackback
