Jag kom hem. Slog mig ner vid datorn för att få ut bilderna från minneskortet. Ville se dem. Uppleva dem igen.
Upptäckte att du hade skrivit: Sover och väntar på min älskling.. Som meddelande på msn. Där smälte du mitt hjärta litegrann.

Jag var seg. Som vanligt. Men tillslut pallrade jag mig iväg hem till dig. Väckte dig. Vi bara låg där och myste. Pratade. Var tysta. Kysstes. Höll om varandra. Jag hade saknat dig. Du sa att det bara hade gått fyra dagar, men att du hade saknat mig också. När vi är tillsammans såhär. Tiden bara går. Men det gör ingenting. Med dig, är det inte bortkastat. Aldrig. Det kan bli farligt i framtiden. Men nu har vi lov. Vi har lov och får, faktiskt, vara med varandra hur mycket vi vill utan att känna skuld. Egentligen.

Jag kom hem. Och det har aldrig varit bättre att komma hem än vad det var nu.

Bilden: Jag och min pojkvän hade varit och firat hans systers student i våras.