Han. I Umeå. På krogen. Igen. Han har inte råd. Har han inget bättre att lägga pengar på än alkohol?

Och nej, jag vill inte berätta varför vi inte kan prata mer.
För jag vill träffa dig.
Se dig, försöka fatta det här som vi kallar livet.

Du. I Sundsvall. På krogen. Vad jag hört. Hon bjöd min vän. Han undrade om jag ville åka. Träffa dig. Redan ikväll.

Och nej, jag kan inte acceptera din vänförfrågan.
För jag lovade honom att inte göra det.
Lovade honom att släppa taget om dig.

Jag. I Örnsköldsvik. Hemma. Städar. Försökte. Gav upp. Min vän hade rätt, kanske jag borde ha åkt ändå. Lite spänning här i livet. Men då hade du inte velat träffa mig imorgon. Kunde inte offra det.

Och ja, jag tog bort din msn.
För han vill inte att jag ska prata med dig.
För han vet att både han och jag mår dåligt utav det.

Han, det bästa som hänt mig. ?.
Du, det svåraste att släppa taget om. !.
Jag, en helt annan tjej än hon du träffade för två år sen. ?!.

Och ja, jag ångrar mig, hela tiden.
Men, jag vet att jag inte längre betyder något.
I alla fall inte för dig.
Jag försöker i alla fall inbilla mig det.
Brukar fungera, brukar fungera.
Men, jag vet att han lämnar mig om jag inte lämnar dig.
Fan. Varför måste det vara så?

Vill bara kunna leva mitt liv.
Men jag vet inte om jag kan släppa dig.
Vet inte om det är värt det.
Jävla ord. Ingenting kan säga det jag tänker när jag inte ens vet själv vad det är.

Bilden: 1 augusti 2008.