Doft, kärlek och glädje.
Vi åkte bil. Vi hoppade ut ur bilen. Kom fram till att vi borde ses oftare. Ja. Redan då kom vi fram till det. Nej, tidigare än så. Ända sen vi sist sågs.
Det var igår. Höst. Svalt och skönt. Jobbiga leggings som halkade ner. Skratt.
Fel gata. Gå lite till. Framme. Plinga på dörrklockan. Få höra ett hej. Säga ett hej. Öppna. In. In i värmen till de finaste människorna i världen. I alla fall i min värld. Och min värld är den jag lever i.
Jag drack äppel-, kanel- och russinte. De andra fick i sig annat fint. Körsbärsvinet doftade gott. Jag gillar frukt. Sa hon. Vi såg på Elvis i Glada Hudik. Tror jag det heter. Jag förstörde mitt lysande armband och fick plastfibrer på fingrarna. Jag tänkte att jag kunde tejpa det. Hon sa nej det är inte bra. Han sa Ida, det är nog inte så farligt, klart du kan tejpa det. Då hade jag redan slängt det. Olika syn på trasiga saker.
Vi sjöng Allsång på skansen allsång på skansen!, hardrock hallelujah och Vad spelar det för roll? och dansade lite "modernt". Vi kramades. Satt på golvet. Var ute på altanen. Men mest satt vi alla i den gigantiska soffan och bara umgicks. Underbara kväll.
Vi gick ut. Ut i höstkylan. Du, med dina klackar. Lite vinglig. Men helt okej.
Du, som skulle trampa på flaskan. Jag sa nej. Lämnade den under en papperskorg.
Ni, fina glada lite fulla, ni vackra. Doften av hans ciggaretter.
Några tjejer satt vid en vägg med sin kompis och kollade om börsen, mobilen och resten var kvar i hennes väska. Tänkte, ajdå och slutade titta på dem. Fick en liten klump i magen och det kändes inte bra att se på dem. De blev nog bara irriterade. Så, upp med hakan och leva mitt.
Vi ställde oss i kön. Nu var det enda gången jag ljög. Jag sa att din föredetta klasskompis hår var fint. Jag vet inte varför jag sa det. Nog var det fint. Det var som mitt fast inte alls. Men hon tittade på mig som att jag skulle säga nåt. Så jag sa det.
Okej, jag ljög inte. Men det var framkrystat. Ja.
En konstig brud undrade vad dina hörapparater var för nåt. Vilken idiot. Du såg lite nere ut. Jag gav dig en puss och höll din hand lite hårdare. Du blev gladare. Och så blev jag.
Vi kom in. Och.. väntade i någon halvtimme innan våra jackor hängdes i garderoben. Några killar försökte tränga sig före. Vi puttade bak dem. Stackarna som jobbar med det där. De verkade helt borta. Stress.
Var lite irriterad över det. Men det gick fort över. Och du och jag, kära barndomsvän. Där var vi igen. Back to 2008, 2006, och allt det andra. Och vi dansade. Vi var fria igen. Glada och fria. Vi levde.
Det blev varmt. Vi gick ut. Doften av höst. Kyla. Träffade honom. Du pussade hans ring. Vi gick in. Dansade mer. Och så fortsatte det. Hela kvällen.
Du och jag åkte hem. Vackra du. Det fanns ingen som var så fin som dig här. Fanns ingen fin kille överhuvudtaget här.
Vi åt strips och du drack ketchup. Nästan. Du gav upp.
Morgonen därpå doftade ditt skägg av min hårsprej. Mitt hår doftade det också. Ditt hår doftade rök. Doftade höst, kyla, te, värme, kärlek och glädje. Det var det vi doftade.
Bilden: Togs igår.
Det var igår. Höst. Svalt och skönt. Jobbiga leggings som halkade ner. Skratt.
Fel gata. Gå lite till. Framme. Plinga på dörrklockan. Få höra ett hej. Säga ett hej. Öppna. In. In i värmen till de finaste människorna i världen. I alla fall i min värld. Och min värld är den jag lever i.
Jag drack äppel-, kanel- och russinte. De andra fick i sig annat fint. Körsbärsvinet doftade gott. Jag gillar frukt. Sa hon. Vi såg på Elvis i Glada Hudik. Tror jag det heter. Jag förstörde mitt lysande armband och fick plastfibrer på fingrarna. Jag tänkte att jag kunde tejpa det. Hon sa nej det är inte bra. Han sa Ida, det är nog inte så farligt, klart du kan tejpa det. Då hade jag redan slängt det. Olika syn på trasiga saker.
Vi sjöng Allsång på skansen allsång på skansen!, hardrock hallelujah och Vad spelar det för roll? och dansade lite "modernt". Vi kramades. Satt på golvet. Var ute på altanen. Men mest satt vi alla i den gigantiska soffan och bara umgicks. Underbara kväll.
Vi gick ut. Ut i höstkylan. Du, med dina klackar. Lite vinglig. Men helt okej.
Du, som skulle trampa på flaskan. Jag sa nej. Lämnade den under en papperskorg.
Ni, fina glada lite fulla, ni vackra. Doften av hans ciggaretter.
Några tjejer satt vid en vägg med sin kompis och kollade om börsen, mobilen och resten var kvar i hennes väska. Tänkte, ajdå och slutade titta på dem. Fick en liten klump i magen och det kändes inte bra att se på dem. De blev nog bara irriterade. Så, upp med hakan och leva mitt.
Vi ställde oss i kön. Nu var det enda gången jag ljög. Jag sa att din föredetta klasskompis hår var fint. Jag vet inte varför jag sa det. Nog var det fint. Det var som mitt fast inte alls. Men hon tittade på mig som att jag skulle säga nåt. Så jag sa det.
Okej, jag ljög inte. Men det var framkrystat. Ja.
En konstig brud undrade vad dina hörapparater var för nåt. Vilken idiot. Du såg lite nere ut. Jag gav dig en puss och höll din hand lite hårdare. Du blev gladare. Och så blev jag.
Vi kom in. Och.. väntade i någon halvtimme innan våra jackor hängdes i garderoben. Några killar försökte tränga sig före. Vi puttade bak dem. Stackarna som jobbar med det där. De verkade helt borta. Stress.
Var lite irriterad över det. Men det gick fort över. Och du och jag, kära barndomsvän. Där var vi igen. Back to 2008, 2006, och allt det andra. Och vi dansade. Vi var fria igen. Glada och fria. Vi levde.
Det blev varmt. Vi gick ut. Doften av höst. Kyla. Träffade honom. Du pussade hans ring. Vi gick in. Dansade mer. Och så fortsatte det. Hela kvällen.
Du och jag åkte hem. Vackra du. Det fanns ingen som var så fin som dig här. Fanns ingen fin kille överhuvudtaget här.
Vi åt strips och du drack ketchup. Nästan. Du gav upp.
Morgonen därpå doftade ditt skägg av min hårsprej. Mitt hår doftade det också. Ditt hår doftade rök. Doftade höst, kyla, te, värme, kärlek och glädje. Det var det vi doftade.
Bilden: Togs igår.
Kommentarer
Trackback