För något år sedan såg jag en skylt vid E4an. "Ge oss tillbaka Sverige!" med två små barn som springer på en liten grusväg på något fint lantställe. Obehagligt. "Ge oss tillbaka Sverige!" Vad betyder det? Att vårt land inte finns längre? Vad menar de? Att folk tagit över? Är det det de menar?
Obehagligt. Där är ordet.

Alla har skrivit historia ikväll. Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Folkpartiet är de enda jag minns som sagt något åt det hållet under denna valvaka. Jag tänkte inte se det här. Jag tänkte bli förbannad efteråt.
Men, jag gjorde inte det. Jag blev förbannad tidigare. För hur kan vi ta med ett parti som har en hemsida där det inte finns någon som helst statistik utan att det bara är ord. För hur kan vi ta med ett parti som flörtar med oss då det gäller de äldre, de unga, tryggheten, pengar, att skylla det på människor som kommer hit, att vi ska välja mellan pensionärer och invandrare. Att det är ekonomiskt orimligt att ta in människor till vårt land att hjälpa dem här och istället ska man hjälpa dem i sina hemländer. För hur kan vi rösta på ett parti där det finns människor med nazistbakgrund som än idag uttalar sig med sådana argument? Nazister, människor som skiljer på människor.

Men kära vänner, jag är inte ett dugg förvånad. För det är de här procenten som röstat på dem. Det är vi som valt. För vi lever i en demokrati där alla har rätt att tycka vad de vill. Och enligt mig visar detta på en osäkerhet i samhället.
För vilka är de egentligen som pratar finska, arabiska, danska, spanska, osv osv istället för svenska, vad säger de? Varför spelar de sån där musik? Varför bär de sådana där kläder? Varför firar inte de våra högtider när de bor här? Varför bor de här om de längtar tillbaka till sitt land? Varför, varför, varför. Frågor och det finns svar. Fråga. Vi bits inte. För vi är vi, tillsammans. I det här landet, i den här världen.

Kära ni, är det verkligen så att ni stör er då två afrikanska män diskuterar något på bussen? Är ni verkligen oroliga för att ni inte vet vad de säger? Och samma sak med deras musik. Men kära ni, är det verkligen så att ni stör er på slöjor? Vad kan tyg på deras huvuden göra er ont? Kära vänner, de kanske inte har samma traditioner som vi, men vad spelar det för roll ifall de inte firar jul, vad spelar det för roll för oss när vi ändå får ha kvar det som vår tradition? Vänner, varför skulle ni flytta utomlands? Varför skulle ni fly utomlands?

"De är ju människor.. de också" Sa en förälder då våra tjecker var här. "Vad konstigt, att de inte kan hälsa på en. De hälsar bara på sina egna" Sa en vän till mig. "Det är inte en man, det är en asiat" Sa en annan vän till mig. Flera gånger har en vän till mig snackat skit om mina kompisars namn och bakgrund.

För, det är en demokrati vi lever i och vi har alla rätt att tycka till. Vet ni en annan sak, det är inte SD som är farliga. Det är vi, människor runt omkring oss. Som inte vet. Som inte förstår människors olika kulturer, människors olika syn på livet, människors olika upplevelser om livet, människors sätt att vara. Trångsynt. Ja, fyfan. Det är människor som röstat i Valet 2010. Människor som är osäkra och som inte vet. Som inte vågar fråga. Som inte vågar hjälpa. Som inte vill ha att göra med "andras problem".

Då undrar jag, hur ska vi någonsin kunna få en bättre värld när vi delar in oss i våra egna platser? När vi är egoistiska och skiter i andra. Ignorerar andra för vår egen skull, för att vi själva ska få må så bra som möjligt. Blundar för det. Men vet du.. Det kunde lika gärna ha varit du som föddes i ett krigsland. Det kunde lika gärna ha varit du som flytt.
Men vet du.. Vi bor i Sverige. Ett av världens bästa länder. Och vill vi inte då vara ett gott föredöme? Vill vi inte då visa att vi minsann kan tänka på andra, dela med av oss till andra?

För vi, alla i hela Sverige, alla våra medborgare utomlands som har röstat, alla äldre, vuxna, ungdomar och barn. Alla har en åsikt. Alla har vi idag skrivit historia. Och jag är så ledsen kära vänner. Jag är så ledsen att vi förstörde det här.
Att vi dragit folk längre ifrån varandra. Att vi tjaffsar på nätet om vilka partier som är "dumma i huvet" och "det bästa för oss alla". Att vi inte längre ser målen, bara den ostadiga vägen. Att vi inte tillsammans lyssnar på varandra och försöker förstå varandra. Att vi inte ser varandra som lika värda.

För vet ni vad, det här var ett stort misstag av oss. Men många bäckar små. Hade vi gått en annan väg då det gäller dessa små saker..
För det börjar när ni säger hej till den nya familjen som flyttat in på gården, då ni öppnar dörren för dem. Det börjar när ni frågar varför någon säger att de hatar Sverige. Det börjar med att förstå varför de längtar hem. Det börjar med kommunikation. Det börjar med respekt. Det börjar med förståelse.

Och kära ni. Jag är inte förvånad över att de kom in. Allt och alla pratar om det och är besvikna. Men det är bara oss själva vi kan vara besvikna över. Det är bland oss det finns oförståelse, okunnighet och osäkerhet. Det är bland oss vi måste börja ta ansvar och lära oss av varandra.

Det är bland oss vi måste lära ut att alla är lika värda.

Bilden: är från Finland -09.