Klor som möter golv. Stegen är inte sömniga, men inte heller pigga. Hör fjädrarna i sängen. Och kraffs. Tillslut känner jag det lilla hjärtat slå, trots att det är två täcken mellan mitt ben och den svarta lilla varelsen. Sen känner jag tassarna. Hör halsbandet klirra till när hon hoppar ner. Tittar, hon har lagt sig på golvet. Det går en stund och jag hör halsbandet igen, känner tassarna och sen återigen, det lilla hjärtat som slår.

Bilden: Tog min syster Emma nån gång förra året tror jag. Jag och Alma sover så sött.